Om saker som faktiskt händer.


Ett.


Alla olika, alla lika.


Norge.


Size zero, självkänsla och ideal.


jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl. dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän.


ett inlägg om hur det är i en åttondeklass.


låt dina ord göra skillnad.


Blivit sparkad runt några gånger, som en del måste bli för att förstå vad som betyder något och vem som går att lita på.




RSS 2.0
src="https://static.blogg.se/shared/js/script.js">

Om saker som faktiskt händer.

 
Jag vill egentligen inte att det här ska bli en tung blogg, jag vill vara glad och lättsam. Men flera av mina vänner hade pratat om en artikel som de ville att jag skulle läsa, och tillslut gjorde jag det. 
 
För att vara ärlig. Jag har nog aldrig gråtit så mycket till en text tidigare. Det gör så fruktansvärt ont, men jag tycker verkligen att ni ska ta er tid att läsa den. Den handlar om Sebastian, en kille i min ålder, som visste att han skulle dö, snart. 
 
 
Läs artikeln HÄR.

Ett.

Kanske borde man se honom. Kanske borde man slå sig ner, säga hej hur smakade maten jag ser att du gillar morötter förresten du går i sjuan va inte för att jag förföljer dig eller så men jag har väl lite koll jag känner liksom några i sjuan och så vilket fint väder det är har ni bra schema på torsdagar vad gillar du att göra har du en hund? Och sen titta ner i ens mat och vänta på respons.

Men tänk om han inte svarar. Ja då blir allting jättepinsamt och vad fan ska jag göra då ska jag låtsas som jag satte mig vid fel bord eller att jag inte såg honom eller att jag blandade ihop honom med någon eller fråga om han är döv SHIT tänk om han är döv nej men jag sätter mig här borta bland mina klasskompisar istället så slipper jag skämma ut mig.


Alla olika, alla lika.


Ni borde också bli medlemmar i umr!

Norge.

Det är inte så att jag inte bryr mig om allt som hänt i Norge bara för att jag inte skrivit om det, för det gör jag verkligen. Det är så fruktansvärt och det gör mig så ledsen. Alla föräldrar som aldrig mer får se sina barn, alla som förlorat sina vänner på grund av något så sjukt. Jag kan inte sätta ord på hur jag känner, det är för hemskt. 

Någon, jag minns ej vem, skrev att det egentligen är så fel att vi inte inser hur hemska saker som sker i världen förrän det drabbar något land nära oss, eller till och med vårt eget land. Det är så hemskt egentligen, så länge vi inte kan råka illa ut så är det många som inte bryr sig, men när det kommer för nära inser vi vad som händer runtom på vår jord. 

Jag vet inte vad jag mer ska skriva. Det är bara så otäckt.

Size zero, självkänsla och ideal.

Nästa läsår ska jag och Hanna (förhoppningsvis) ha lektion med sjuorna och åttorna om fördomar och normer, och även om självkänsla. Jag som väldigt lätt blir rastlös har redan börjat planera och skriva. Det har fått mig att tänka lite och tillsammans med mina tankar om Cajsa Tengblads helt otroligt fina föreläsning på konfalägret, har jag insett hur mycket det finns att prata om när det gäller självkänsla. 

Cajsa Tengblad berättade att 50 % av alla flickor på högstadiet tror att de är överviktiga. VARANNAN TJEJ! Ni som går på högstadiet, tänk på alla de tjejer ni möter varje dag. Hur många av dem är egentligen överviktiga? Det är väldigt långt ifrån varannan. Men varför, varför i hela fridens namn har så många flickor en fel och vriden bild av deras kroppar?

När man tänker efter så är det egentligen inte särskilt konstigt att det är såhär. Jag vet att alla pratar om det och att det känns så uttjatat, men de kroppsideal som finns idag är hemska. Visst, det har startats kampanjer om att människor inte är gjorda för att se ut som benrangel, och visst, det är bra, men det räcker inte på långa vägar. Modeller svälter ihjäl sig samtidigt som modebranschen pressar tjejer till att gå ner ännu mer. Size zero är ett måste och proportionerna måste stämma för att man ska få strosa runt på catwalken iförd kända designplagg. Varför?

När Jessica Simpson hade lagt på sig några kilon skrevs det genast massvis om att hon var för tjock i ungefär vilken skvallertidning som helst. Sådant gör mig lite rädd. Vad är det för fel på att gå upp i vikt? Jag tycker personligen att Jessica är väldigt fin, dock hade hon kunnat låta bli att skönhetsoperera sig.

Direkt efter att en hollywoodkändis fått barn ska hon gå ner till den vikten hon hade innan graviditeten, så fort som möjligt. Helst kan hon ju börja med en gång och springa hem från sjukhuset med bebisen i högsta hugg? Eller nej.

Eller när stora bloggare skriver om att låren inte ska gå ihop och att magen inte ska vika sig när man sitter ner, vad är det bra för? Det är ju sjuka tankar, att skriva så på en blogg som man vet att jättemånga osäkra ungdomar läser, är rentav idiotiskt. Vad har man i hjärnan då?

Nu ska jag förtydliga, jag säger inte alls att det är fel att vara väldigt smal eller att ha lår som inte går ihop. Alla människor är olika, och det jag menar är att det är fel att idealet är att alla ska vara skinn och ben. 



Till er som läser detta vill jag säga följande: Strunta i alla ideal, normer och hur man "ska" vara. Ni är bäst, PRECIS SOM NI ÄR. Om ni får höra att ni är för tjocka, smala, långa, korta, glada, ledsna, blunda för de orden och tänk på allt positivt med er. Jag lovar att det finns positiva saker om alla er. Promise.

Ni är bäst, hur ni än ser ut, vare sig ni är pojke eller flicka, lyssnar på Håkan Hellström eller spelar fotboll.



jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl. dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän.

jag är nästan hundra på att ni därute har förutfattade meningar om mig. och jag vill veta allt som ni tror, tänker och tycker om mig, positivt som negativt. så berätta! vad har ni för intryck av mig? hur tror ni att jag är? vad tror ni att jag gillar?

ett inlägg om hur det är i en åttondeklass.

vår lärare öppnar klassrumsdörren. killarna som har suttit utanför klassrummet i en kvart och ropat, kastat saker och varit väldigt högljudda, brötar in i klassrummet där de börjar skrapa stolarna mot golvet, fråga när lektionen ska sluta och slänga sina böcker hårt i bordet. tjejerna smyger tyst in i klassrummet, och sätter sig lugnt ner på sina platser.

när läraren stängt dörren ber hon lugnt alla att spotta ut sina tuggummin och stänga av mobilerna. killarna som har tuggummi i munnen sitter lugnt kvar på sina platser. när läraren efter fem minuter äntligen lyckas få alla att spotta ut sina tuggummin startar hon lektionen. under lektionen sitter killarna och kastar saker, skrattar åt andra, frågar om vi får sluta tidigare, byter platser, springer runt och stör de andra så mycket som det bara går.

under tiden sitter tjejerna och verkligen försöker att koncentrera sig på uppgiften, samtidigt som de säger till killarna eftersom läraren inte bryr sig.

ibland har vi halvklass i fysik. tidigare hade vi delat upp det så att tjejerna hade fysik en vecka, och killarna hade en annan vecka. det var en lättnad för oss tjejer då det blev otroligt mycket lugnare. efter några gånger fick vi reda på att grupperna skulle ändras. vi skulle ha två blandade grupper, med både tjejer och killar. anledningen? killarna var för stökiga. ”vi tänkte att om man har blandade grupper så blir killarna lugnare.”

i min klass har killarna rätten till att säga exakt vad de tycker och tänker till oss tjejer. vi tjejer ska bara vända andra kinden till. ”men ni vet ju att killarna inte är lika mogna som er.” jaha men då är det ju okej. för vi är ju mognare än dem, vi tål ju vad som helst.

att killarna beter sig som de vill är helt okej, eftersom ”så är killar.”

 

om man skulle vända på allting då? om vi tjejer skulle storma in i klassrummet, tio minuter försent, klaga högt på läraren, säga att vi inte alls var försenade, kasta pennor, låta bli att räcka upp handen och tugga tuggummi på lektionerna? skulle lärarna strunta i det då? jag tror att vi hade fått tillsägningar av att bara göra hälften av alla saker som killarna gör utan en enda tillsägning.


bildkälla


låt dina ord göra skillnad.

<---- den bannern. (jag hoppas att ni ser den) tryck på den. det är friends kampanj "goda ord". 

"Ord kan göra ont, men ord kan också göra riktigt gott. Just här och nu kan de dessutom göra dubbelt gott. Skriv något snällt till någon du tycker om så blir inte bara den du skickar det till glad, en krona per ord går dessutom till Friends arbete mot mobbning. Du kan välja att leverera via sms eller mail. Vi hoppas att få ihop 100 000 ord, så fatta dig inte allt för kort. Tack för att du stöder Friends."


jag tycker att ni borde skicka iväg ett mejl eller ett sms med något snällt till en fin människa. ni gör den personen glad, samtidigt som ni stödjer friends arbete mot mobbing. och det kostar ju inte särskilt mycket heller. låt dina ord göra skillnad.

om ni av någon anledning inte ser bannern, tryck här för att skriva några goda ord till någon.

Blivit sparkad runt några gånger, som en del måste bli för att förstå vad som betyder något och vem som går att lita på.

Jag vill färga håret svart igen och köpa en bättre kamera. Flytta till en egen etta och inte behöva gå till skolan varje dag. Jag vill vara ensam och sova länge. Fotografera och skriva poesi. Blogga och träffa en fin pojke ibland. Läsa böcker och gå på Kentkonserter. Skaffa en bok med blanka sidor och skriva om mitt liv. Alltid ha röda läppar och åka tåg till Stockholm. Ha tygpåsar med Håkan och lyssna på The Smiths. Vara uppe hela nätterna och alltid ha så där mysigt hemma. Gå promenader i sommarnatten och skicka fina sms. Ha en tapet som ser ut som en stjärnhimmel och en vägg med fina fotografier. Måla naglarna i fina färger och vakna av solen som lyser i mina ögon.

 



Jag vill så himla mycket.

RSS 2.0